fredag 2 juni 2017

Allt handlar om annat än löpning.


Jag tror att allt handlar om allt annat än löpning. Idag när jag sprang handlade allt om andning, härom dagen handlade allt om att träna fötterna på balansplatta, och imorgon att vecka motivationen, kraften och ett visst mått av tunnelseende. Jag ser fram mot den dag då det inte behöver handla om något annat än Gud, den dagen då löpningen blir en bön.

Igår satt jag upp ett delmål för mig själv. Jag anmälde mig till Bollnäs Trail Race 5 km, den första oktober. Nästa mål är ett, eventuellt två 10 km traillopp mellan maj-juni 2018.

När jag gick in för träning och hälsa i början av året var jag helt inställd på styrketräning och gymmet tog all min lediga tid. Nu i kombination med löpning och senare kanske annat förstår jag att förändringen ligger i när det viktiga inte är vad man gör utan att man gör.

I morgon blir det gym på morgonen överkropp/mage och bastu.




måndag 29 maj 2017

Hemkommen vid liv.

Nyss hemkommen i liv och med värk i fötterna så måste jag konstatera att löpning är fantastiskt kul. En mil i sagolik natur längst Mörromån slår mycket.
Efter att förlorat motivationen efter påsk, lite knackiga leder och ingen direkt löpträning klarade jag varvet på 1tim och 28 min, ungefär en halvtimme fortare än jag vågat drömma om. Det gick långsamt men riktigt bra.
Här är jag och Sven, snart på språng.
 
Ser nu mycket fram mot att komma igång med träningen igen, att motivationen är tillbaka och att nästa lopp ska springas på max 1tim och 15 min. Inget är bokat, men det är bestämt att träningsfokus blir på nytt traillopp inom ett år.
 
Känslan av att bli buren, omhändertagen när det är som värst, när konditionen sviker men benen ändå fortsätter, är fantastisk. Att veta att Gud följer en på vägen och står på din sida är ibland övermäktigt och känslosamt.
 
Jag kan varmt rekommendera Blekinge River Trail till alla. Ett trevligt lopp, fin miljö och ett stort tack till arrangörerna som gjorde denna upplevelse oförglömlig
 
Någon som hela tiden trott att detta skulle vara möjligt trots att jag själv tvivlat ibland, är min fina fru som bokade övernattning och körde större delen av sträckan dit och hem. Vi hade en mycket kul resa som hon gjorde möjlig.
 
Här är vi på väg på helgäventyr Sven, jag och Helene
 
Sen borde alla ha en Sven och hänga med, en mycket god vän som jag ser fram mot att springa mer med.
 
 
Over and out
 


måndag 22 maj 2017

Jag springer bara när jag är rädd.


Nu händer det! Jag är livrädd. Väl vid spåret sätter jag igång, det går så tungt och jag varvar löpning med gång. Mitt problem är inte att ta i, utan mitt problem är andningen. När jag springer får jag inte luft. Det positiva idag var att jag kände stor skillnad mellan varv ett och varv tre. Jag orkade springa mer på sista varvet. Målet nu är att springa hela varv och få bukt på andningen.
I morgon ska jag köra ett morgonpass där jag ligger på ungefär samma tid som idag med ett extra varv (det blir fyra varv). På kvällen är det dags igen, då ska jag öka hastigheten men ligga kvar på fyra varv. Jag siktar på mer löpning per pass. Det ska gå.


Jag har till fredag på mig. På lördag morgon åker jag min fru Helene och vän Sven till Blekinge där jag och Sven ska delta i Blekinge River Trail på söndag. Ett lopp på en mil, mestadels stig. Jag vet att Sven är väl förberedd, och det ska bli kul att se att det går bra för honom. För min del tar jag det som det kommer. Eftersom min kropp har en lite trist historik, kommer jag bara vara inställd på att ta mig i mål, och jag vill ha sprungit mer än gått. Jag tänker inte heller skada mig.

Jag får lyssna, vara lyhörd och låta mig ledas av Jesus.

Jag glömde att nämna dagens sträcka och tid. Det blev 4.1 km på 38 minuter, så jag behöver tillit till Herren och ett gammalt hedligt grisjobb.





torsdag 18 maj 2017

Är tillbaka lite mer tung.


Nu är jag tillbaka. Denna påsk har satt mig på prov. Jag har vuxit i tron men prövats i viljan och motivationen. Jag har slagit ifrån mig träning och tankar som rör kost, ökat i vikt och känt trots.
MEN nu börjar det smygande komma tillbaka och med Guds hjälp sätter jag igång igen.
Jag börjar med kosten, för att komma igång med träningen på måndag. Ser fram mot träning måndag till fredag, ledig lördag och Blekinge River Trail (en mil tail lopp) på söndag den 28 maj.
Känns fantastiskt, äntligen har jag gnagt ner det som stått emot. Lite mer hel, men samtidigt lite mer tung.

torsdag 6 april 2017

Si sådär

Första löpträningen och första hemmapasset, med olika resultat. Löpning 1,5 km extremt dåligt, svårt att andas är största problemet. Detta kom lite som en överraskning då jag aldrig har andningssvårigheter på gymmet. Jag vet att jag måste på detta igen men just nu känns det avlägset. Väl hemma blev det magpass med hel sit-up och extra vikt, 4 gånger 10 och fällkniven 4 gånger 25 sek, och det gick strålande.
 
Imorgon blir det helkroppspass på gymmet innan helgvila.
 
 
 
 

tisdag 4 april 2017

Att ta sig upp igen och igen och ...

Just nu befinner jag mig i en motig period, minst sagt. Mycket tar emot och träningen likaså. Men egentligen handlar det om lathet och brist på tillit. Jag har bara upplevt ett träningspass som waste of time, alla andra pass har givit mig stor tillfredsställelse. Så problemet ligger inte i själva träningen, utan i min egen förmåga att våga lita på att passet blir fantastiskt (som det alltid blir) och att ta mig i kragen. Till gymmet kommer jag, men inte med språng som tidigare.

Idag har jag tränat med ledvärk, bytte knäböj/skivstång till benpress, kunde inte hålla i mig i maskinernas handtag som jag brukar, men repetitionerna ökar, vikterna ökar, så någonstans orkar jag allt mer. Idag var det ben/mage, imorgon, blir det överkropp/mage och det ser jag lite fram mot.

Jag tror att allt gott kommer med ett visst motstånd, det kräver uppoffring. Men hur tungt det blir sitter i ens eget huvud. Jag kan inte skylla på träningen i sig för att jag är lat, inte heller kan jag skylla på Gud för att han vill i mig skapa ett nytt liv.
Allt det goda finns serverat för mig, det är jag som måste anstränga mig för att nå dit.

torsdag 30 mars 2017

Att göra, bara göra

Mycket hög ålder och för mycket fett, så började min vecka efter att ha utsatt mig för att ställa mig på en Body Composition Analyzer våg. Jag fick också veta att jag gått ner 4 kilo på en månad vilket är bra för mig. Efter två veckors kamp med motivation, var det kanske detta som var nödvändigt.

Jag måste först inse att jag inte tränat ett smack under flera år innan jag satt igång i februari, och att jag inte har någon mätning att jämföra med sedan tidigare. Jag ska göra en ny mätning om en månad.

Hur balanserar man hur man känner sig och hard facts. Träning, förändring av kost och ett sunt leverne ska generera glädje, en känsla av förverkligande och att man är på  väg mot något bättre. När det inte gör det så kör man på ändå, men det roliga är borta.

Jag tror dock inte att man bara ska jaga det som för stunden är roligt, utan på fastslagna beslut om vad man vill med sig själv (funkar inte alltid, men något att sträva efter).
Jag har tur då jag i själva träningsmomenten trivs som fisken och känner stor tillfredställelse att gå igenom mina träningspass, men på vägen dit och efteråt behövs det en styrka som jag inte själv besitter.

Och Gud ger mig kraft då jag låter honom. Han ger mig kraft att finna motivation att ta mig till gymmet 3-4 gånger i veckan, men jag missar att be honom att följa mig på vägen hem.

Jag ber om räddning för enskilda göromål, men inte om den kraft som följer oss hela tiden både i sömnen och när vi är vakna. Det är där räddningen finns. Om Gud gör mig hel jämt så blir alla små delar hela. Varför är detta så svårt att förstå?
Det nya livet börjar där, då Gud är förutsättningen för allt.